Debattartikeln publicerades i Berlingske av vår Head of Advisory Katrine Gilberg.
Även om kvinnokvoter kan vara en väg till ökad kvinnlig representation i styrelser finns det en risk att de kan överskugga det verkliga fokuset på kompetens och kvalifikationer.
Med utnämningen av entreprenören Mia Wagner till ny jämställdhetsminister är det ett bra tillfälle att ta itu med den ojämna könsfördelningen i styrelserna. Detta är ett positivt steg mot att främja kvinnors deltagande i styrelserummet, utan att nödvändigtvis behöva använda sig av kvoter.
Mia Wagners bakgrund som framgångsrik entreprenör och hennes förståelse för dynamiken i näringslivet ger henne en unik insikt i de utmaningar som kvinnor möter när de vill nå toppositioner. Hennes erfarenhet från näringslivet kan bidra till att utforma en politik som effektivt främjar jämställdhet i näringslivet och lyfta fram det faktum att det finns en verklig brist på respekt och förståelse för kvinnors kompetens.
Enligt en undersökning utgör kvinnor endast cirka 19 procent av styrelseposterna i det danska näringslivet. Detta visar att det fortfarande är en lång väg kvar till verklig jämställdhet och understryker behovet av riktade insatser för att öka andelen kvinnor i styrelserna.
Så vad är lösningen?
Mia Wagner har tidigare uttryckt stöd för idén om tillfälliga kvinnokvoter. Jag är starkt emot detta eftersom jag tror mer på tillit än på påtvingad kvotering och jag anser att det finns andra mer effektiva verktyg.
Även om kvotering kan säkerställa en omedelbar ökning av antalet kvinnor i styrelser bör fokus istället ligga på långsiktiga, hållbara lösningar som främjar verklig jämställdhet. Med andra ord måste vi fokusera mer på mångfald och omsättning i styrelser – och inte bara på om du är man eller kvinna.
Jag hoppas därför att Wagner i sin nya roll kommer att ompröva användningen av kvoter och i stället fokusera på åtgärder som ger kvinnor möjlighet att faktiskt vilja ta fler toppositioner – vare sig det gäller styrelser eller företagsledningar – genom att ändra retoriken kring kvinnor, lyfta fram förebilder, skapa mentorskapsprogram och stödja nätverksprogram som faktiskt omfattar mångfald.
Genom att lyfta fram och värdesätta kvinnors kompetens och erfarenhet kan vi skapa en affärsmiljö där kvinnor på ett naturligt sätt får ledarroller utifrån sina meriter. Inte bara för att de är kvinnor. För vems skull? Vi måste främja kvinnors representation i styrelser, men också se till att de erkänns och respekteras för sina bidrag.
Även om kvinnokvoter kan vara en väg till ökad kvinnlig representation i styrelser finns det en risk att de kan överskugga det verkliga fokuset på kompetens och kvalifikationer. I detta sammanhang är det att hoppas att Mia Wagner kommer att arbeta för att bana väg för ett mer socialt fördelaktigt och meritbaserat tillvägagångssätt.
Utnämningen av Mia Wagner kan vara början på en ny era i jämställdhetspolitiken, en era där mångfald i ledarskapet uppnås genom bemyndigande och erkännande av kvinnor som kompetenta ledare på deras egna meriter. Det faktum att hon har valts till ministerposten visar att vi är på god väg.
