Av Katrine Gilberg, Head of Board & Advisory, CVX Ventures
I Danmark har det under flera år förts diskussioner om ökad mångfald i styrelserna.
Jag förstår det, för det verkar bara vara prat.
Vissa hävdar att kvinnokvoter är nödvändiga för att säkerställa kvinnors representation i styrelser. Men detta väcker en viktig fråga: Gynnar kvotering verkligen kvinnor, eller riskerar vi att reducera deras bidrag till en kryssruta? Och kommer vi ens att nå vårt mål med kvotering?
Nya siffror från analysföretaget Analyse & Tal visar att endast ca 20% av alla styrelseposter i Danmark innehas av kvinnor . Jämfört med våra nordiska grannländer, där Sverige och Norge har 38 % respektive 41 % kvinnor i styrelserna, ligger Danmark hopplöst efter.
Vi måste inse att en könsfördelning på 50/50 kanske aldrig kommer att bli verklighet – delvis på grund av att män och kvinnor gör olika karriärval. Men det är inte nödvändigtvis ett problem så länge valen baseras på fri vilja i ett samhälle som värdesätter (och skapar) jämlikhet och möjligheter för alla. Det är kärnan i ett liberalt och fritt samhälle.
Så kanske är det dags för oss som samhälle att ompröva vår syn på jämställdhet och hitta nya sätt att främja kvinnors representation i toppen av näringslivet – och inte bara förlita oss på kvoter och mål för att få förändringar att ske.
Vi vet att de flesta styrelseposter tillsätts genom företagets/grundarens nätverk. Vi vet också att direkt och lika tillgång till nätverk är en avgörande faktor som gör en betydande skillnad för kvinnors möjligheter i näringslivet. Detta gäller både i fråga om karriärutveckling – men framför allt i fråga om att förvärva styrelseposter.
Så hur gör vi för att få bort det så kallade ”pojkklubbsfenomenet” som finns i många affärsnätverk och loger? Hur skapar vi en miljö som är mer attraktiv för kvinnor när vi inte vill ha fler administrativa bördor som kvoter och mål i danska toppledningar och styrelser?
På CVX Ventures har vi till exempel effektivt hjälpt en högre andel kvinnor i vårt samhälle att få styrelse- och rådgivande roller jämfört med deras manliga motsvarigheter, och det är en slump, inte en avsikt. Jag är övertygad om att detta beror på vår opartiska metod, som varken gynnar kön eller förmågan att ”smickra” när vi väljer ut och presenterar styrelsekandidater för de företag vi arbetar med.
Vi ser också att många grundare faktiskt är angelägna om att ha kvinnor i styrelsen och erkänner kvinnors personliga förmågor och yrkeskunskaper.
Vi får positiv feedback på att vi har ett nätverk där det inte är samma 15-20 personer som man träffar varje gång – utan istället ett stort evenemang där det alltid finns nya människor att träffa och spännande och inspirerande case att presentera.
Jag tror att vi behöver skapa fler evenemang som fokuserar på att öppna dörrar och skapa möjligheter baserade på kompetensmatchningar snarare än tidigare kontakter.
Vi måste skapa nätverk som går långt utöver den traditionella ”pojkklubben”!
Fler initiativ som stöder nätverk, mentorprogram och liknande som främjar mångfald bör också ses över och bör få större politiskt och samhälleligt stöd.
Slutligen handlar det, som jag har sagt tidigare, mycket om att förändra retoriken kring kvinnor i ledarskap och styrelser och erkänna deras kompetens och erfarenhet, så att det inte blir en överraskning när kvinnor når framgång.
Det är dags att vi anammar ett mer holistiskt synsätt på jämställdhet i styrelser. Låt oss arbeta tillsammans för att skapa lika tillgång till nätverk som stöder ett näringsliv som återspeglar det samhälle vi vill leva i – ett samhälle där fri vilja råder och kompetens och mångfald är nycklarna till framgång.
